Hur fungerar en Arteriograf?

Hur metodiken fungerar

Arteriografen använder den senaste medicinska forskningen som överraskande visat att signaler kan detekteras från överarmsmanschetten även om den är 35-40 mmHg över det systoliska blodtrycket (trots en helt stängd brachialartär). Trots att dessa signaler är väldigt svaga kan de detekteras med denna nya patenterade teknologi. Det har påvisats att man kan få värdefull information om den centrala hemodynamiken.
Mätningen baseras på följande fakta: under hjärtats systolefas genereras en pulsvåg ut till armen (inte genom själva blodströmment utan genom en tryckvåg som också fortplantas i kärlväggen) där en första pulsvåg mäts. Samtidigt genereras även en pulsvåg ner mot aortans bifurkation, där den studsar tillbaka uppåt uppför aortan och ut i armen där den skapar en sk. reflekterad sekundär systolisk våg. Tiden mellan första och andra pulsvågens topp (RT) påvisar graden av stelhet i aortan.





Skillnaden i amplitud mellan första och andra pulsvågen, (Augmentationsindex, Aix) är beroende av de perifera artärernas motstånd (endotelfunktion) och ger information om aortans stelhet, vaskulära tonus och atheroskleros. Baserat på ovanstående data kan pulsvågshastigheten räknas ut om vi mäter avståndet mellan jugulum och symfysen. Aortaklaffens stängning kan identifieras på den systoliska pulsvågen +35 mmHg och som resultat kan ED (Ejection Duration) räknas ut. Genom att använda ED kan SAI (Systoliskt Areaindex) och DIA (Diastoliskt Area Index) kalkyleras utifrån pulsvågen vid diastole. SAI och DAI är i nära relaterade till kranskärlens genomblödning som framförallt erhålls i diastole.